Elin Solheim
Delade magmuskler (rektusdiastas) – och det jag ofta får frågor om
Delade magmuskler (rektusdiastas) – och det jag ofta får frågor om
Nyligen besvarade jag en mail från en kvinna med delade magmuskler (rektusdiastas).
Hon har under längre tid gjort riktigt mycket för att få det att läka. Och nu har hon kommit till mig.
Hon har en rektusdiastas som för
närvarande är cirka 4 fingrar bred där bindväven känns mediumfast. Hon är
dessutom opererad för ett framfall (vaginal prolaps).
Vaginal prolaps
Hos en del av dem som har delade magmuskler (rektusdiastas) ses denna slags symptom; och det kan vara tecken på att stödapparaten för bäckenet är påverkat. Bäckenet befinner sig nederst i kärnan och är ”sista station” för de nedåtgående krafterna som är i spel. Ofta ses detta genom att det uppstår urininkontinens men inte alltid. Ofta är det också ett framfall av ett eller flera av bäckenets organ; som till exempel blåsa, tarm eller livmoder som hotar med att röra sig mot slidans öppning.
Kvinnan som kontaktar mig har kommit till en punkt i processen där hon har prövat att träna specifikt och ta hänsyn till de delade magmusklerna (rektusdiastas) men hon saknar verkligen en mer helkroppsorienterad träning. Dock har hon fått veta på andra ställen att hon måste vänta med helkroppsträning tills diastasen har läkt så att hon undgår att bindväven belastas och får ro att läka.
Hon skriver om sin rektusdiastas
Dessutom har jag blivit avrådd från alla former av rörelse där jag ligger på alla fyra som den jag nu ska göra i Modul 1 (Katten, red).
Det är också helt nytt för mig att behöva sträcka baksidan av låren. Jag har lärt att bröstben och bäcken ska hållas lodrät över varandra så långt det överhuvudtaget är möjligt. Alltså att inte luta sig fram med sträckta baklår.
Så nu är jag alltså ordentligt förvirrad.”
Det kan jag förstå och det skulle jag också vara. ”Instinktivt tror jag mer på er metod som involverar hela kroppen och stimulerar att kroppen kan ’bära sig själv’. Men min delning av magmusklerna har varit relativt stor (4–5 fingrars bredd) och har möjligtvis varit en bidragande orsak till mina underlivsproblem. Så jag är betänksam med vad jag gör och nästan överdrivet försiktig.”
Det är också helt nytt för mig att behöva sträcka baksidan av låren. Jag har lärt att bröstben och bäcken ska hållas lodrät över varandra så långt det överhuvudtaget är möjligt. Alltså att inte luta sig fram med sträckta baklår.
Så nu är jag alltså ordentligt förvirrad.”
Det kan jag förstå och det skulle jag också vara. ”Instinktivt tror jag mer på er metod som involverar hela kroppen och stimulerar att kroppen kan ’bära sig själv’. Men min delning av magmusklerna har varit relativt stor (4–5 fingrars bredd) och har möjligtvis varit en bidragande orsak till mina underlivsproblem. Så jag är betänksam med vad jag gör och nästan överdrivet försiktig.”
Mitt svar till henne om rektusdiastas och träning:
Det är några riktigt bra frågor och funderingar du delar. Tack för det.
Min första omedelbara respons till det du skriver är: Ja, det är restriktioner som ska se till att du inte utför rörelser som pressar magens innehåll utåt mot den svaga bindväven och överskrider stabiliteten. Och det är strategier som tar med dessa restriktioner i beräkningen. De lär dig att aktivera kärnan och på så vis får du den största möjliga stabilitet och tension i bindväven, varje gång ditt buktryck ökas. Med andra ord så stärker du din bindväv varje gång den blir bra belastad.
Det är inte rörelsen som är ditt problem
- Det är de strategier som du använder när du rör dig som ska förändras.
Du löser inte problemet genom att ta bort rörelserna
- Du har användning för rörelse.
Du rör dig under dygnets alla vakna timmar. Du kan inte röra dig i alla de uppgifter du har och samtidigt hålla fast i de principer för kroppshållning (alignment principer) som du beskriver för mig. Det är omöjligt och det är inte heller ändamålsenligt i förhållande till att stimulera bindväven till det sammanhang som det ska fungera i.
Min första omedelbara respons till det du skriver är: Ja, det är restriktioner som ska se till att du inte utför rörelser som pressar magens innehåll utåt mot den svaga bindväven och överskrider stabiliteten. Och det är strategier som tar med dessa restriktioner i beräkningen. De lär dig att aktivera kärnan och på så vis får du den största möjliga stabilitet och tension i bindväven, varje gång ditt buktryck ökas. Med andra ord så stärker du din bindväv varje gång den blir bra belastad.
Det är inte rörelsen som är ditt problem
- Det är de strategier som du använder när du rör dig som ska förändras.
Du löser inte problemet genom att ta bort rörelserna
- Du har användning för rörelse.
Du rör dig under dygnets alla vakna timmar. Du kan inte röra dig i alla de uppgifter du har och samtidigt hålla fast i de principer för kroppshållning (alignment principer) som du beskriver för mig. Det är omöjligt och det är inte heller ändamålsenligt i förhållande till att stimulera bindväven till det sammanhang som det ska fungera i.
När du belastar din rektusdiastas bra så kan den läka bättre.
- Det är dock viktiga aspekter omkring hur du positionerar din kropp och rör dig som troligtvis har medverkat till att du har utvecklat det onaturliga avståndet mellan magmusklerna (rektusdiastas). De aspekter kan också underhålla den. När du arbetar med den kan det bidra till att du läker bättre. Det är alltså dina gamla vanor som inte är ändamålsenliga och dem ska du förändra även om de fungerar som det är nu, och får dig från punkt A till punkt B.
- Om du ska nå fram till att du har en bindväv som svarar, tillsammans med resten av kärnan, i dina rörelser så blir du tvungen att träna rörelser. Du blir tvungen att hantera de belastningar som du inte får göra nu eftersom din bindväv inte håller till det. Du ska börja med att göra anpassade, graderade versioner av samma belastningar i rörelse.
- Din kropp kan endast lära sig att svara ändamålsenligt på dessa belastningar genom att träna just dessa. Du ska lära dem gradvist och med hela kroppen i spel, eftersom du använder hela din kropp när du lyfter ditt barn, när du knuffar till en låda, när du knuffar till en gunga osv. Du blir tvungen att gradvist göra mer och mer utmanande rörelser, tills din kropp har lärt sig att röra sig, så att din bindväv kan följa med.
Bindväven svarar på belastning.
Du är tvungen att belasta din bindväv. Din bindväv är inte passiv. Den svarar i hög grad aktivt på hur du använder resten av din kärna, och vilken mekanisk stimulans det ger din bindväv ända ner på cellnivå. Varje gång din bindväv lyckas skapa spänning (tension) så ger det stabilitet via resten av kärnan genom en mer effektiv strategi. Det är detta som berättar för bindvävens viktigaste cell (fibroblasten) hur väven ska organiseras för att få denna styrka. Att låta bindväven agera passivt genom att till exempel använda ett bälte som fixerar din kärna är en strategi som inte berättar för bindväv och kärna vilket arbete som de ska utföra, eller vilken tension det kräver i vävnaden.
Användning av bälte – för och emot.
Jag rekommenderar endast användning av bälte när graden av delade magmuskler (rektusdiastas) är så svår att det är helt omöjligt att röra sig utan att tarmar och mage pressas utåt och framåt (protruderar) och fortlöpande ytterligare deformerar bindväven i magens mittlinje (linea alba).
Men jag har endast sett ett exempel på det. Det jag vanligtvis ser är att för de flesta handlar det om att gå, stå, lyfta och röra sig med en kärna som är aktiv på rätt ställe och med en positionering av kroppen som understöder det.
Övningarna är också viktiga eftersom de lär dig strategierna i kontrollerade rörelser så att du kan lära dem utantill. Men dina vardagsrörelser är på sikt ännu mer viktiga att få ordning på, eftersom du utför långt fler av dem varje dag än vad du tränar.
Det är ett långsiktigt arbete men det är ett arbete där dina ansträngningar bidrar till att gå i rätt riktning och där effekten på så vis kan fortsätta att komma.
4–5 fingrar är inte så stort onaturligt avstånd (diastas). Som min pappa skulle ha sagt: ”Det kunde ha varit mycket värre.” Och det kunde det. När du dessutom har mediumfast bindväv är det ett bra steg i rätt riktning.
Men jag har endast sett ett exempel på det. Det jag vanligtvis ser är att för de flesta handlar det om att gå, stå, lyfta och röra sig med en kärna som är aktiv på rätt ställe och med en positionering av kroppen som understöder det.
Övningarna är också viktiga eftersom de lär dig strategierna i kontrollerade rörelser så att du kan lära dem utantill. Men dina vardagsrörelser är på sikt ännu mer viktiga att få ordning på, eftersom du utför långt fler av dem varje dag än vad du tränar.
Det är ett långsiktigt arbete men det är ett arbete där dina ansträngningar bidrar till att gå i rätt riktning och där effekten på så vis kan fortsätta att komma.
4–5 fingrar är inte så stort onaturligt avstånd (diastas). Som min pappa skulle ha sagt: ”Det kunde ha varit mycket värre.” Och det kunde det. När du dessutom har mediumfast bindväv är det ett bra steg i rätt riktning.
Men!
Det är otroligt viktigt att du följer instruktioner, om hur du ska andas, när du gör övningarna min kurs .
Du ska vara helt säker på att du har kontakt med din bäckenbotten. Och du ska både kunna hantera att spänna dig och att slappna av i bäckenbotten. Det ska vara i samspel med andningen. Det lär du dig under kursen, men om du inte kan knipa, eller om du förlorar knipet för snabbt, så måste den funktionen komma på plats innan du kan förvänta dig mer av din bindväv. Bäckenbotten, andning, den djupa tvärgående magmuskeln och bindväven är det som ska fungera tillsammans för att det ska kunna skapas tillräcklig tension i din bindväv; och för att du ska kunna vara stabil i till exempel en ställning på alla fyra som den du utför i Modul 1. Därför betyder det otroligt mycket att du redan här tar dig god tid till denna ”enkla” rörelse.
Se video med test av delade magmuskler (rektusdiastas) och lär dig en massa redan nu!
Se video med test av delade magmuskler (rektusdiastas) och lär dig en massa redan nu!
Created with
